Ser ni raden av små träd? Mer än 2 mil av promenad på en typ grus-stig vid sidan av asfaltvägen. Mesetan. Till det positiva är att det fanns bänkar med jämna mellanrum. Det har det inte funnits på Caminon förut.
Jag sitter på en bänk och äter resten av frukostmackan, dricker vatten och tittar bortåt Caminon. Ser ni? Berg! Leon ligger ca 25 km bort och sen är denna tråkiga, ensidiga, depressionsframkallande mesetan över!
Känns som att bron över motorvägen var en vattendelare. På andra sidan mer träd, grönska och en flock kor! Och 1 hund. Har inte sett några djur alls under mesetan.
Det blev en kort promenaddag idag på ca 27-28 km. Jag stannade i Mansilla de la Mulas och tog in på ett skabbigt albergue. Helt otroligt hur dom har packat in sängar och typ 2 toaletter och 2 duschar ska räcka till alla.
Jag har i alla fall fått min standard – salade mixta. Dagen är räddad. Och fötterna är i bättre skick än i går. Nu hoppas jag på en bra natt. Och i morgon ska jag passera Leon.
Jag har haft hela 4-bäddsrummet helt för mig själv och sovit av och till. Legat och vridit mig i plågor och inte tagit mej ur sängen förutom för att hämta tvätten. Som tur är köpte jag magnesium och c-vitamintillskott i pulverform häromdan och hade en brödkant i fickan – det fick bli kvällsmaten. Plus ett par smärtstillande tabletter. Vet inte vad som hände men troligen vätskebrist och kanske magnesiumbrist? Boostade magnesium innan jag åkte men det behövs nog mer nu. Så dålig mat som man äter och jag som äter rätt lite är ju inte bra.
Det är 39 km till Leon och sen är mesetan tack-och-lov slut. Idag blir en lika tråkig och jobbig och enformig vandringsdag men jag tror det blir lite svalare än de sista dagarna. När man går sina sista 5 km för dagen så tror man att man aldrig ska komma fram. Det är så plågsamt så det finns inte ord för det. Dagens första 4 timmar är plågsamma dom också, det gör så ont i fötterna att varje steg är en pina. Undrar hur mina fötter känns efter i går. Aldrig haft så ont.
Dags att gå upp. Det enda som driver mig är att mesetan snart är slut.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
