Ser ni raden av små träd? Mer än 2 mil av promenad på en typ grus-stig vid sidan av asfaltvägen. Mesetan. Till det positiva är att det fanns bänkar med jämna mellanrum. Det har det inte funnits på Caminon förut.

Jag sitter på en bänk och äter resten av frukostmackan, dricker vatten och tittar bortåt Caminon. Ser ni? Berg! Leon ligger ca 25 km bort och sen är denna tråkiga, ensidiga, depressionsframkallande mesetan över!

Känns som att bron över motorvägen var en vattendelare. På andra sidan mer träd, grönska och en flock kor! Och 1 hund. Har inte sett några djur alls under mesetan.

Det blev en kort promenaddag idag på ca 27-28 km. Jag stannade i Mansilla de la Mulas och tog in på ett skabbigt albergue. Helt otroligt hur dom har packat in sängar och typ 2 toaletter och 2 duschar ska räcka till alla.

Jag har i alla fall fått min standard – salade mixta. Dagen är räddad. Och fötterna är i bättre skick än i går. Nu hoppas jag på en bra natt. Och i morgon ska jag passera Leon.

🙏 Buen Camino

Det roligaste som hänt idag är att jag har passerat halvvägs till Santiago!

Annars har det varit lite natur och mest att gå hemska asfaltvägar och klänga över motorvägar.

Sen kom jag till Bercianos del Real Camino och hittade ett albergue som hette:

– Pärlan! Det är fina och svala 4-bäddsrum och nu ligger jag på sängen och lider! Fötterna värker ohyggligt och jag har fått en blåsa på hälen.

Det här varit ohyggligt varmt ända sedan förmiddagen. Jag är helt utmattad!

🙏 Buen Camino!

Mesetan. Japp.

I morse fick jag först sällskap av 3 små kinesiskor. Gracila små damer som trippar fram. Men fort! Och smart nog utan back-pack, bara 1 liten dag-ryggsäck. På Caminon kan man ju välja att skicka sin ryggsäck i förväg med transport och i stället använda bara en liten dag-ryggsäck.

Första samhället innebar kaffe, macka och denna oundgängliga färskpressade apelsinjuice.

Sedan har jag gått mil efter mil efter först trafikerad asfaltväg och sedan i gassande hett solsken, grusväg – se kort:

Mellan kl 12-16 i värsta hettan är det i stort sett bara jag som går. Varje dag likadant.

Man går och går och går. Ingenting händer. Såg en överkörd orm, men har inte sett någon levande. I morse nästan trampade jag på ett helt gäng med små feta råttor. Skrek till och gjorde ett skutt. Men dom små kineserskorna skrek inte – dom hötte med vandringskäppen och sa ”shus-shus”. Modiga flickor!

Calzadilla de la Cueza – så heter byn jag sitter i. Fullsprängd sovsal och jobbiga typer som skryter om hur mycket dom har vandrat och skrattar som hyenor. Men i natt är bara åter en natt. Jag har tvättat mina kläder och sitter med en kall öl. Det är gott nog. I morgon vandrar jag vidare.

🙏 Buen Camino! Saknar er allihop!

Precis när jag satt utanför byn Ermita de San Nicolas och kände mig rätt usel kom en man fram till mig, log, gav mig denna och gick igen

– en gul Camino-pil. När man går Caminon blir man väldigt fäst vid gula pilar. Det är dom som visar riktning och vart man ska gå. Jag tog det som ett tecken!

Ser ni den lilla vägen? Den har jag gått idag.

Andra dagsbilder:

När det var ca 5 km kvar till Fromista gick vägen bredvid Canal de Castilla. Det var en riktig kanal med sluss och allt!

Jag passerade Fromista och vidare till Poblacion de Campos. Hungrig och trött och det var väldigt varmt. Tittade in på 2 albuerge, det sista var trångt och eländigt. Blå plast på sängarna. För att få säng där måste man gå till ett hotell en bit bort. Jag gick bort till hotellet och sen så jag ”Nehej min vän, inatt blir det hotell och sova ensam ”. Jag fick direkt ett glas sangria i handen och på rummet fanns lite godis. Ni hör ju? Jag har beställt pilgrimsmeny – igen – och hoppas det inte är för äckligt.

Inatt får jag hosta hur mycket jag vill. Ingen kommer att snarka.

🙏 Buen Camino!

Ut från Tardajos i gryningen. Dagen började molnigt och molnen hängde lågt.

Det är en märklig tanke att pilgrimer vandrat en del av dessa vägar i 1000 år för att ära aposteln Jakob och hans kvarlevor som fraktades dessa vägar och nu ligger i Santiago.

Mesetan var till en början inte så platt som det sades att den skulle vara, men definitivt träd och skugg och vattenfri. Timme ut och timme in på rak grusväg.

Vägen går genom flera byar.

Vägen går även igenom Monasteria San Anton.

Här satt ett helt sällskap och tjattrade. Sen reste dom sig upp och gick FÖRBI undertecknad som utmattad knatade på – km efter km på stekhet asfalt. Varmt varmt och inget vatten.

Därframme syntes Castrojeriz borgruin.

Väl i den lilla staden Castrojeriz höll jag på att svimma. Blev upplockad av en engelsk tjej som visade mig på ett litet albergue. Efter sedvanlig dusch och tvätta kläder lade jag mig ner i sängen och bara skakade i ett par timmar.

Av något skäl missade jag rundvandringen i huset som alla utom jag tvingades med på. I källaren finns tydligen ett obehagligt och märkligt skräck-kabinett som har skrämt alla som var med… Innehavaren av alberguet har visat ett märkligt och påträngande intresse för min rumskamrat – nyss körde jag ut honom från sovrummet och stängde dörren! Ibland får man ha lite kul…

Jag har också – med trevlig hjälp av rumskamrater – hittat ett större supermercado där dom hade mer än läsk, öl och godis. Faktiskt även morötter och hummus! Lycklig har jag ätit 1 morot och hummus till kvällsmat…

Så i natt har jag lovat att vakta min rumskamrat och försvara henne med mitt liv! I gengäld får jag ha fönstret öppet hela natten…