Vi går eftermiddagspromenaden och njuter.
Min onda fot har lagt lite hinder i vägen. Jag saknar att få gå långa långa promenader. Långa. Att få gå och gå och gå. Det är så lugnande. Nu går jag ändå, fast kortare, och njuter av naturen.
Tänker på de magiska soluppgångarna på Caminon.
Nej, det är inte jag som säger så. Det är hundarna. Protestropet skallar härhemma.
Under min bortavaro åt alla utom Boy torrfoder. Det blev mycket kvar så därför har hundarna fått äta torrfoder.
Nu har Olle bestämt sig för att vägra. Och tro det eller ej – Pärlan vägrar också. Lisa spar och vill inte äta upp. Mimi äter men inte med god aptit. Den enda som äter ordentligt är Darina. Men hon är alltid hungrig.
Hundarna stirrar förorättat på mig och jag ger upp och börjar ge färskfoder igen. Men halva foderstaten får bli torrfoder för det finns fortfarande mycket kvar….
Beställde hundmat. 67 kg.
Får SMS att maten är på väg så jag höll mig hemma. Eftersom det är färskfryst hundmat vill jag dels ha koll på att det fortfarande är fryst vid leverans, dels få in det i frysen fortast möjligt.
Får SMS att maten är levererad. Klockan är 13.42. Tittar ut. Nej ingen hundmat. Ringer DHL. Dom svarar att maten fortfarande är på bilen och körs ut om ca 1 timme.
16.30 – fortfarande ingen hundmat så jag ringer DHL igen. Chaufförerna jobbar bara till 17 så 16.30 svarar dom inte. Nähä? Ring imorgon ! Jaha?
Det går några timmar. Sen ringer någon från ett Sturefors-nummer. Jag har mina onda aningar. Så jag svarar.
Jodå. Min hundmat är levererad. Till ett gemenskapshus på BlåELDSvägen. Jag bor på BlåBÄRSvägen.
Tar bilen och åker och hämtar maten och får in den i frysen. 67 kg. Det är tungt att bära för en tant. Det står en pallkrage kvar som jag inte fick in i bilen.
Jag är rätt ilsken vid det här laget. Mejlar chefen på DHL. Min förra sändning hundmat hamnade också fel, på en bondgård i närheten. Kan ingen läsa på det här företaget?
Dagen efter ringer faktiskt DHL upp. Ber om ursäkt och ska skicka blomstercheck. Fast dom försöker skuldbelägga mig eftersom jag har hemkörning utan kvittens. Jaha? Det går knappast att sitta hemma och inne och vänta för de flesta människor! Läskunnighet hos chaufförerna och mindre stress skulle vara bättre! Dessutom föreslog hon att jag skulle ha låtit företaget ta hand om saken dagen efter. Skulle min hundmat ha stått ute hela natten med risk för att bli stulen eller förstörd? Nänä…
Men blomsterchecken tackar jag för!
Idag har fåglarna fått lite nytt i buren!
Det är magiskt vackert ute! Sverige den här årstiden är helt fantastiskt. I morse fick jag skrapa rutorna på bilen – det var minusgrader ute.
3-4 timmar efter Östgötaleden. Nu har jag haltat hem och käkat lunch. Hundarna har fått sen frukost.
Nu blir det dusch för matte och sen en vända för att handla.
Jag har varit bortrest några veckor och satte under den tiden mina hundar på torrfoder. Dom måste fortsätta ett tag till efter att jag kommit hem, annars får jag kasta.
Så oändligt mycket mer hundbajs det blir! Och hundarnas glädjestrålande ansikten vid matskålen har försvunnit nu när det är ”samma” mat varje dag. Boy får fortfarande färskfoder och jag ser hur avundsjuka och förvånade de andra är – varför får han….? Dessutom dricker de mycket mer vatten – rulljangsen i kroppen verkar vara en helt annan och jobbigare med torrfoder?
Jag kommer definitivt gå tillbaka till färskfoder när torrfodret tar slut! Börjar nog ge vartannat mål alldeles snart…
Finns det nåt mysigare än eftermiddagsslummer med vavvasällskap?
Mimi-sällskap är också mysigt!
Caroline skickade med en korg som Hana inte gillar – den tog Boy!
Vi missade ju din 10-årsdag 27.9 så nu grattar vi dej i efterskott!
RLD-N, RLD-F, SE UCH, SE VCH Stämmlocks Kochou – vår finaste Pärla!
Skickar också grattisar till brorsan Katashi och syster Kimiko.
Nu är hela flocken samlad. Vi har gått första långpromenaden tillsammans. Alla är nöjda, t o m katten. Livet är som vanligt igen.
Det märks att alla djuren varit väl omhändertagna under tiden jag varit borta. Alla är i fysiskt och psykiskt väldigt bra skick.
Den ende som tyckte att det nya hemmet var bättre än det gamla var Boy – men när han väl kommit tillbaka hem var han glad över det… Hanhundar är lite mer enkelspåriga än tikar, förlåt att jag säger så…. Jag tror han också var den som var mest ledsen efter att jag åkt ifrån honom – han t o m ylade. Nu är han så nöjd och leker och visar hur belåten han är på alla sätt.
Pärlan var på riktigt dåligt humör dagen jag hämtade henne – hon hade gett sin son Zinan spö och tyckte han var en skitstövel. Hon var t o m arg dagen efter – men nu har hon lugnat ner sig. Det är lite oro bland tikarna eftersom Mimi ska börja löpa när som helst och Pärlan just avslutat sitt löp. Hormoner utgör ofta en källa till dåligt humör, precis som hos oss människor. Därför håller jag tikarna lite isär och under kontroll ännu ett tag. Det är mest mellan Pärlan och Lisa som det kan bli bråk, och det är inte Lisas fel utan mormor Pärlan som tycker hon vill tjafsa om var i rangordningen hon och Lisa befinner sig i förhållande till varandra. Mimi är ranghögst. Vavvorna räknas inte.
Matte har fått bråka lite under promenaden och påminna alla om vilka regler som gäller. Men det är sånt som hör till. Det har gått ovanligt smidigt att få ihop flocken efter den långa frånvaron.
Det är vackert ute nu!
Vi gick en lång promme på f m. Lite långsamt i början eftersom det är svårt att promenera hundar som kastar och drar när man är halt på båda fötterna – men det gick lite bättre sedan…