Dagarna har verkligen börjat gå fort. Många vandrar 1-2 veckor och åker hem sedan. Många skulle åka hem från Burgos i går.

Det är svårt att beskriva hur det är att dag efter dag slita på kroppen. Gå och gå på ojämnt underlag och med ryggsäck på.

I början gick jag fort de första 15 km. Sen blev det tuffare. Nu går jag mer långsamt de första 20-25 km. Det gör ont i fötterna. Vartenda steg. Mellan 20-25 är benen tunga och det värker i ljumskarna. I tid är jag dessutom då nånstans mellan kl 13-16 när det är som allra varmast ute.

Där nånstans kommer jag in i andra andningen. Fötterna och benen domnar bort och då är det lättare att gå igen.

Det finns också en tydlig skillnad på hur folk på Caminon beter sig. I början ville alla komma i kontakt med alla. Det var lätt att hitta folk att prata med. Nu är folk mer slitna. Och slutna. Man vandrar på. Tidigast ut på på morgonen är dom pigga pensionärerna. Alltid glada. Går tillsammans med någon. Senare kommer ungdomarna och går ikapp pensionärerna. Bruna, vita kläder, fräscha, solglasögon. Pojkarna halar snabbt upp sin mobil så fort dom undrar över något. Jag gillar att följa den gruppen i hasorna. Dom har koll och dom är beredda svara vänligt om jag undrar över något.

Idag har någon ställt en telefon på ringning för andra dagen i rad. Sen går dom ändå inte upp.

Mesetan står på tur nu. Mesetan är lång och het. Utan vatten. Utan skugga. Den ska bli speciell att vandra. Vissa hatar den. Andra gillar den. Vi får se. Vad jag tycker. Efteråt.

Jahapp – vad ska man säga om erfarenheten av att sova i ett kloster bland mängder av människor? Totalt omysigt! Alla irrar omkring. Känner inte igen någon utom en irländare jag pratade med sista delen av vägen. Förföll till att äta av pilgrimsmaten eftersom jag inte ätit något under dagen och det var den sämsta måltiden hitintills. Brödsoppa – vätskan var god men bröd i stället för grönsaker eller annat vettigt? Äter tillräckligt med bröd ändå så nej tack. Sönderkokt pasta med tomatsås från burk. Sorry. Kan inte svälja sånt. Lite sallad – gick att äta. Pommes – helt vit och kall – gick inte att äta. Efterrätten 1 apelsin och 1 liten youghurt. Det tog jag, ska ha till frukost.

Kom på en ny användning för min buff. Satte den om ögon och öron så öronpropparna inte kunde trilla ut. Har jag sovit? Svar ja! Så många snarkar överallt att det blir omöjligt att bry sig.

Nu är klockan 05 och folk har börjat röra på sig. Det ljusnar inte förrän vid 07.30 och jag är inte sugen på att famla i mörker i evigheter idag, så jag ska ligga en stund till. Idag ska jag gå till Burgos. Det finns en väldigt fin katedral där!

Det lilla Albergue som jag bor på har bara 4 boende i natt. I går kväll var bästa kvällen på Caminon. Den sallad jag fick var ljuvlig. Till efterrätt fick vi en så god hemgjord slags chokladtårta att jag fick tårar i ögonen. Maten gifte sig underbart med ett fantastiskt gott vin. Runt, mjukt. Lokalt. Umgänget bestod av en pensionerad italienare som inte kunde engelska och som gjorde sin 9e Camino samt 2 amerikanska stillsamma damer som bara går runt 7 km per dag. Det tar dom lika länge att gå 7 km som det tar mig att gå 20-25. Var och en gör sin egen Camino.

Sova går inte när man äter så sent. Slummernatt igen. Suck. Men ny dag och nya möjligheter.

Nu är klockan 6.15 och jag sk göra mig iordning för att gå. Blir en lång vandring idag. Hoppas värmen håller sig borta.

Ett par smärtstillande mot ond fot och feber igen Blir bra. Italienaren gick just och de 2 amerikanskorna är på G också.

Vaknar till runt 5.30 och konstaterar att tanten ligger kvar. Och verkar levande fortfarande. I går kväll ramlade hon ur sängen med ett jättebrak och slog sig så hon nästan grät. Tur det inte är höga sängar. Då kunde det ha gått illa.

Hon frågade mig när jag brukar gå upp och sa att själv går hon upp ännu tidigare. Helt ok! sa jag. I don’t mind at all!

Nu ligger hon ändå och klockan är runt 06. Hoppas hon inte är sjuk!

Det finns olika saker vi måste träna på Caminon. Jag vet några jag måste träna på!

1. Sova. Över huvud taget.
2. Jag avskyr att sova med andra människor eftersom jag är så lättstörd. Check!
3. Jag verkligen hatar att sova med folk som snarkar. Check!

Nu ska jag och förkylningen och de onda fötterna ta nya tag. Räknar med att inte börja gå före frukost vid 07. Det finns cafeterior som säkert öppnar runt 07. Det är över 1 mils vandring till nästa ställe och jag måste ha mat innan….

Måste i sammanhanget om sömn nämna min underbara lilla Cumulus sovsäck som väger under 300 gr. Ljuvligt varm och mysig även en natt som denna som varit iskall- love it! Vem kan sova när det är satans varmt…

Dessutom älskar jag en gammal fleece som fick komma med i sista minuten. Den här jag förstås på mig när det blir kallt men använder den även som extrakudde. Har en resekudde med mig som jag aldrig använt. Borde lämna kvar den nånstans.

P.S. Tanten lever och är uppe. D.S.

Dagarna går! Tänk att det redan är vandringsdag 8! I natt fick jag ett riktigt hallelujah-moment – tänk att jag kunnat sova i flera timmar trots en intensivt snarkande lady en halvmeter ifrån mig och en längre bort! Ni vet det finns snarkningar och snarkningar. Den här stiger och sjunker i inintensitet och variation och har ett pipande hemskt ljud som går genom märg och ben. Jag är tacksam för Gabriellas öronproppar!

Vi är lite dåliga på att dela identiteter här på Caminon. FB förekommer liksom inte och telefonerna finns aldrig med förutom i går när det inte gick att hitta utan. Vi möts, delar och går vidare.

Bäst är alla timmar av intensivt ensamgående. Det finns många som liksom jag går ensamma. En del unga slimma och snabbgående och många äldre i varierande fysiskt skick.

Jag har gått tidigt och sent genom ödemark, parker i städer etc och hitintills aldrig känt mig rädd. Du möts ofta av ett respektfullt Buen Camino av lokalbefolkningen.

Dom jobbigaste här liksom hemma är dom s-s (svärord) cyklisterna. Swishar förbi på smala gångstigar utan att sakta ner eller varna. De vänligaste ropar Buen Camino! – de andra far förbi som om den sista dagen är kommen och man räddar sig genom att åka fort.

Nu ska jag stiga upp och lämna dom snarkande tanterna. Må jag aldrig sova med er igen!

🙏 Buen Camino!